Rop från det förflutna, röster från min nutid och viskningar från framtiden. . .

Hela galan var underbar.
Vi åkte ganska tidigt på morgonen och kom fram till hotellet.

Sara-Li var på relativt gott humör - ända tills hon fick syn på tuggumit som såldes i receptionen.
Jag sa nej och då tog det hus i helvete.

Fick lirka med henne i säkert över en timme innan hon lugnade ner sig.
Sen lämnade vi in våra väskor innan vi gick till mässhallen.

sara-Li letade runt efter gratis godis, vilket hon fick - överallt.

Jag anmälde mig till alla tävlingar och fick gratis lotter av ett bord med vagn, bärselar och bilbarnstols-produkter.

Sen gick vi tillbaka till hotellet för att invänta incheckningen.
Där träffade vi fina Emelie och hennes lille Filip.

Så vi satt och pratade med dom och Sara-Li var helt facinerad av lille Filip.
Hon fick hålla Skrutten två gånger och sen på rummet pratade hon om honom ganska länge och att hon tyckte att vi skulle ha en sån också.

*skratt*

Min lilla Skrutta.

Till slut fick vi rumnyckeln och vi begav oss dit direkt.

Rummet var gudomligt stort och fint.
Med ett stort badrum med tillhörande, gigantiskt badkar.

Jag hann inte mer än tända lamporna innan hon dragit av sig alla kläder och hoppat i.

Så det var bara att fylla badkaret med vatten.
Sen myste vi i sängen någon timme.

Plötsligt fick jag ett sms från Marie där hon frågade vilka lottnummer jag hade.

Naturligtvis hade jag vunnit så det var bara att slänga på sig kläderna och gå iväg till mässhallen igen.

En bärsele vann jag.

"Tja.. denhär var ju två år försenad." tänkte jag.

Hade hellre vunnit en barnvagn eller bilbarnstol.

Men det är en bra bärsele så den kommer jag spara till nästa barn =)

Hursomhelst.

Vi åt lunch och efter det  gick vi ut på verandan på baksidan och Sara-Li lekte runt på gräset.

Sen bar det av tillbaka till rummet igen för att fräscha till sig.

Tillbaka till mässhallen, hämta goodiebagen och fixa naglarna innan vi gick tillbaka till rummet för att göra oss i ordning inför middagen.

Vid minglet, somnade Sara-Li i vagnen.

Hon var så sur på rummet att jag satte henne i den och hon somnade jättesnabbt.

Men halvvägs genom förrätten - som var en väldigt god sallad med rivet äpple, nötter, ost och någon god vitvinsvinäger så vaknade hon.

Hon tog plats bredvid mig.

Hela middagen var hon ganska lugn - men hon blev ofta småsur och det lutade fler gånger åt "Nu skriker jag, mamma!" hållet.

Som tur var var personalen helt underbar och hon fick mat osv.

Hon behövde bara peka så var dom där.

Hovmästaren var en tvär och bitter liten man (läs: Gubbe!) som ifrågasatte mig när jag bad om en extra tallrik till henne.

Hon åt smörgås med smör och ost -som hämtades av en servitris som var jättetrevlig.

Varmrätten var jättegod.

En köttbit med rödvinssås - Sara-Li ÄLSKAR rödvinssås så vi bad snabbt om en såssnipa och hon åt med långsamma tuggor och njöt av maten.

Efterrätten var inte någon succé för oss.

Men nog om den.

Under middagen delades det ut priser i massor.

Jag vann tom något, tror jag.

Biljetter till en galapremiär för någon ny film.

"What happens now?" tror jag den heter.

Dom skulle skicka hem allting till mig - vet inte riktigt vad biljetterna innebär.

Får se vem som blir min date då.

Är många som hört av sig och plötsligt vill umgås pga det -.-'

Tänker på min lilla mamma, som jag gärna skulle vilja bjuda.

Många skulle bli skitsura om jag inte tog med dom.

Får se hur jag gör.

I vilket fall!

Kvällen var helt fantastisk och i slutet, gick Sara-Li närmare och närmare scenen (som ni säkert vet, ÄLSKAR hon scenen tom mer än hon älskar rödvinssås) och det slutade med att hon satte sig på den.

Alla stirrade på mig.

Jag spelade generad men skrattade på insidan för det var ju bara så typiskt Sara-Li.

Sen skulle det bli typ disco så då gick jag och Sara-Li tillbaka till rummet.

Hon ville bada, sa hon. Men så snart vi kommit innanför dörren, klädde hon av sig kläder, blöja och lade sig i sängen med en ny blöja.
Hon somnade på mindre än tio minuter.

Jag hade tänkt ta en dusch men orkade inte.

Så vi sov ganska snabbt, båda två.

Vid halv åtta, vaknade jag och började plocka i ordning i rummet så vi bara kunde ta våra grejer och gå sen för utcheckningen var klockan elva.

Sen vaknade Sara-Li, pigg som alltid och med ett leende på läpparna.

Vi klädde på oss och gick till frukost buffén.

Där satt vi ä en timme innan vi gick och satt på rummet och tittade på Bolibompa eller nåt annat tecknat program fram till en minut efter elva.

Sen gick vi ner och lämnade in väskor och vagn på väsk-passningen.

Vi gick på en föreläsning där en livs-coach pratade i en timme.

Sen kom de som höll i hela helgen och delade ut dom sista priserna.

Självfallet klev Sara-Li upp på scenen då med och charmade folk där uppe.

Sen var det dags att lämna hotellet.

Sara-Li somnade på bussen men på pendeln vägrade hon slappna av.

Tills vi kom till Handen.

Då somnade hon i mina armar.

Vagnen var överfull med våra grejer (vi åkte med bara en skötväska och kom hem med tredubbelt mer) så jag gick in i väntsalen och satte mig med henne i knät.

Kan ju säga att det inte var det enklaste att köra en 50-likos full lastad vagne med en hand och ha en liten knodd på 13 kilo i andra handen - eller ja, på armen.

Hon är dessutom 98-99 centimeter lång så det var en rejäl utmaning att hålla henne medan jag gick.

Jag ringde mamma som fick komma med tvillingvagnen och så la vi Sara-Li där i.

Vi gick och lade oss tidigt den kvällen och svimmade nog av rejält båda två.

Det var vår helg =)

Nu har jag klippt bort ännu en "Vän" ur mitt liv.
Känns bara skönt.
"Du var inte där för mig!!"
Ha!
Nu ska vi inte prata om vem som inte var där för vem!
När jag var illa ute 2011 var det INGEN som fanns där för mig!
Bara min mamma!
Jag har fortfarande kvar gamla inlägg från både Bilddagboken och Facebook där jag BÖNADE till folk att komma och hälsa på eller träffas i Stan.
Ingen svarade. Ingen brydde sig.
Skulle jag ta upp det - skulle jag antingen bli utskälld eller kallad massa saker.
Men jag är FAN trött på att tänka på det, att behöva akta mina ord och mina tårar.

INGEN FANNS DÄR FÖR MIG NÄR JAG HADE DET VÄRRE ÄN NÅGONSIN FÖRUT!!

Människor som använder "Du bad aldrig om hjälp." som ursäkt.

Bull-fucking-shit.

Jag sträckte ut min jävla hand.

Ingen tog den.

Inte en jävel.

Det är ju ingen hemlighet att jag ska till Mammablogg Galan 2012 nu i helgen 5e och 6e Maj.

Såhär kommer det ungefärliga dags schemat se ut.

5maj

10:30
Dörrarna öppnas till Radisson Blu Royal för årets Mammabloggala!
Ni checkar in & Piccolos hjälper dig till rätta med ditt bagage.

11:00
Hagamagasinet öppnar & Ni välkomnas in på mässan utav våra härliga utställare.

12:00
Lunchbuffé dukas upp av Peppe Di Schiena i restaurangen på hotellet.

13:30
Dagens första föreläsning börjar nere i Hagamagasinet.
Schema & föreläsare får du den 5e maj.

Det kommer att finnas försäljning både hos utställarna och i cafédelen inne på mässan.

17:00
Mässan avslutas & Ni kan under dagen boka in Er hos våra Hår & makeup artister, för att fixa Er fina inför kvällen!

19:00
Bubbelmingel, 3-rätters awardmiddag, underhållning med både liveartister,standup och DJ.

02:00
Nu är det God natt i nybäddade sängar.


6maj

7:30-10:30
Njut av en storslagen frukostbuffé.

11:00
Utcheckning, våra piccolos hjälper Er!

12:00
Sätt Er tillrätta i konferensrummet Segelmakaren för att lyssna till Maria Johansson, livscoach!

13:00
Vi tackar för oss & årets Mammabloggala genom att dela ut diverse priser i vår utlottning!

Veckan har varit behaglig.
Helgen startade med att min kära mamma åkte iväg till Nacka med min syster Jowana för att hämta en grej jag hade köpt på nätet.

Men i själva verket  tog Jowana med henne till Njuta Spa där jag hade bokat en behandling åt dom.

Hon blev grymt förvånad.

Under tiden kom mina andra systrar Sabbe och Julia hem och vi började med tvätten samtidigt som vi städade här hemma.

Jag stod i köket och gjorde i ordning två tårtor och fixade middagen.

Mamma kom hem och överraskades igen av systrarnas hemkomst.

Sen kom nästa överraskning - gästerna.

Vi hade planerat hela dagen som en överraskningsfest åt vår underbara mamma.

Jag kände mig nöjd med dagen.

Söndag eftermiddag åkte jag iväg till Slussen och mötte upp en kompis.

Hon bjöd mig på kryssning.

Sara-Li var hemma med sin mormor.

Båtresan var ganska awesome.

Bilden ovan är därifrån.

Kvällen bestod av kareoke.

Vi träffade ett par underbara gay-killar som hade fantastiska röster.

Jag sjöng "Håll om mig!" trots att jag bara kunde refrängen - tillsammans med en klasskamrat till min lillebror som dök upp bakom mig.

Jag blev trött i fötterna av klackso´korna så jag tog av dom och hasade ner mina snygga benvärmare så det inte syntes riktigt om jag hade skor eller ej.

Tur att hela båten i stort sett är beklädd med tjock matta.

Vi gick och lade oss vid ett, halv två någon gång.

Nästa morgon hade vi frukost inbokat i biljetten - men ingen lunch.

Vi hade inte råd med lunch.

Vi gick till spelmaskinerna och jag spelade för en femma.

Och vann 200 kr.

Då hade vi plötsligt råd med lunch igen.

Efter lunch kollade vi våra banker och båda hade fått in pengar.

Så vi styrde kosorna mot Tax Free'n.

Det enda Sara-Li bad mig köpa var en traktor.

Så jak köpte en traktor med släp och en modell bil.

Och en fin, vit låda Geisha choklad åt mamma.

När vi kom hem, skulle jag egentligen följt med min kompis på fest men jag var så slutkörd och jag saknade min lilla Skrutta så mycket på båten att jag bara ville vara hemma.


Dessutom.

Vi sov i C-hytt, på plan 2 - alltså UNDER bildäck.

Vår hytt luktade väldigt kvavt, det STANK cigarettrök ute i korridoren och det kom in i hytten.

Det var Svinkallt (fick sen reda på att det fanns termostat) och luftkonditioneringen var trasig och lät jättehögt.

Jag fick huvudvärk varje gång vi kom så långt ner.

Jag fick panikångest och blev klaustrofobisk.

Vi gick upp till receptionen och sa ifrån.

"Vi har kvar en lyxhytt och en svit. Ni får betala mellanskillnaden. Lyxhytten går på 1100 och sviten på 3.000."
Sen bara stirrade han på oss med sina klotrunda ögon.

Jag försökte förklara att vi inte hade råd med så mycket pengar.

"Då kan jag inte hjälpa er." sa han.

Behöver jag säga att jag inte kunde sova den natten?

Idag har jag hursomhelst ringt till Viking Line och berättat detta.

Hon jag pratade med tog mitt namn och min adress och sa att det inte var ett acceptabelt beteende från personalen på båten.

Så nu skulle hon skicka hem ett presentkort som kompensation till oss, inför nästa resa.

Undrar hur mycket det går på.

Kanske kan vi uppgradera till lyxhytt nästa gång =D